SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`förskämdhet substantiv ~en ~er o|­för·skämd·het·endet att vara o­förskämd komm.SYN.synonymotidighet han hade oförskämdheten att inte komma till bröllopetäv. om o­förskämt yttrande el. o­förskämd handlingde skrek oförskämdheter åt var­andraoförskämdhet (mot ngn)sedan 1640