SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
oktagon [-gå´n] substantiv ~en ~er okta·gon·enplan geometrisk figur som begränsas av åtta sidor arkit.ofta äv. om rum el. byggnad vars golv bildar en oktagonhög­koret i Trondheims dom­kyrka är en oktagonsedan 1980se oktogon