publicerad: 2021  
omöjlig omöjligt omöjliga
o|­möj·lig
adjektiv
o`möjlig
● som inte låter sig göras eller som inte kan komma i fråga i visst samman­hang
JFR ogörlig
omöjlighet
omöjlig (för någon) (att+verb)
det var stört omöjligt att komma till tals med honom; knoparna var omöjliga att lösa; hon ställdes in­för omöjliga av­göranden; det var omöjligt att hitta saxen
○ äv. om person som inte kan över­talas att ut­föra något eller dylikt
han brukar aldrig vara omöjlig
○ äv. mycket svår
JFR ohållbar
en omöjlig fråga; trafik­situationen i centrum har blivit omöjlig
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska omögheliker