SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ombe el. ombedjaombedja [åm`-] verb ombad ombett, pres. omber äv. ombeder om|­ber, om|­bed·ervanligen pass. el. perf. part. hövligt fram­föra upp­maning om viss handling e.d. formelltkomm.JFRcohyponymanmoda han blev ombedd att genast komma till olycks­platsenombe ngn att+Vsedan 1559Subst.:vbid1-267542ombedjande