SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o´nus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en onus·etpå­laga i form av skatt el. förpliktelse ngt åld.samh.fastighets­ägares skyldighet att hålla trottoaren ren är ett onussedan 1669av lat. on´us ’börda’