SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
oppone´ra verb ~de ~t op·pon·er·ar1fram­föra in­vändningar mot ngn stånd­punkt, handling e.d. komm.eleverna opponerade mot lärarens auktoritära personlighetopponera (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1633av lat. oppo´nere ’in­vända; sätta emot’ 2offentligt granska (och vanligen kritisera) doktors­avhandling, i sam­band med disputation pedag.hon opponerade på NN:s av­handlingopponera (på ngt)sedan 1630Subst.:vbid1-269831opponerande, vbid2-269831opponering; opposition