SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

ordningsföljd [å`rd-] substantiv ~en ~er ordn·ings|­följd·en●tur­ordning i vilken o­lika före­teelser följer på var­andra t.ex. personer, före­mål el. händelser Nollarbets­uppgifterna ut­förs nu i en annan ordningsföljd○äv. om en spec. så­dan följd som norm för ordningensärsk. i ett ut­tryck böckerna låg på bordet i den ordningsföljd hon ville läsa demboken hade varit mer över­skådlig om kapitlen hade kommit i en annan ordningsföljdsedan 1818

SO

Alfabetisk lista

  ordning subst
  ordningsam adj
  ordningsbestämmelse subst
  ordningsbot subst
  ordningsfråga subst
  ordningsföljd subst
  ordningsförseelse subst
  ordningsmakt subst
  ordningsman subst
  ordningspolis subst
  ordningsstadga subst

  Till   alla ordböcker