SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ordningsföljd [å`rd-] substantiv ~en ~er ordn·ings|­följd·entur­ordning i vilken o­lika före­teelser följer på var­andra t.ex. personer, före­mål el. händelser Nollarbets­uppgifterna ut­förs nu i en annan ordningsföljdäv. om en spec. så­dan följd som norm för ordningensärsk. i ett ut­tryck böckerna låg på bordet i den ordningsföljd hon ville läsa demboken hade varit mer över­skådlig om kapitlen hade kommit i en annan ordningsföljdsedan 1818