SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ordningsstadga [å`rd-] substantiv ~n ordningsstadgor ordn·ings|­stadg·anstadga som inne­håller alla ordnings­bestämmelser informell beteckning, jfr ”ordningslag”samh.1965 års ordningsstadgaden lokala ordningsstadganden all­männa ordningsstadgansedan 1809