SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

ordningsstadga [å`rd-] substantiv ~n ordningsstadgor ordn·ings|­stadg·an●stadga som inne­håller alla ordnings­bestämmelser informell beteckning, jfr ”ordningslag”samh.1965 års ordningsstadgaden lokala ordningsstadganden all­männa ordningsstadgansedan 1809

SO

Alfabetisk lista

  ordningsföljd subst
  ordningsförseelse subst
  ordningsmakt subst
  ordningsman subst
  ordningspolis subst
  ordningsstadga subst
  ordningstal subst
  ordningsvakt subst
  ordonnans subst
  ordovicium subst
  ordrik adj

  Till   alla ordböcker