publicerad: 2021  
bälg bälgen bälgar
bälg·en
substantiv
[bäl´j]
ihålig an­ordning med två styva och två veckade eller veckningsbara väggar för ut­blåsning av luft genom att väggarna upp­repade gånger trycks samman
blåsbälg; orgelbälg; smidesbälg; trampbälg
blås lite med bälgen på glöden så kan­ske elden tar sig
äv. om liknande an­ordning med ton­vikt på funktionen att kunna pressas samman och vecklas ut vanligen i sammansättn.
bälgkamera
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska bälgher; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt upp­svällt'; besläktat med bolma, bolster, bulle, bulna m.fl.