SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ork [år´k] substantiv ~en ork·en(god) förmåga att ut­föra viss handling eller ut­härda visst till­stånd trots svårigheter och mot­gångar fysiol.JFRcohyponymkraft 1cohyponymenergi 1 man har varken tid eller ork att se alla nyhets­programhon ledde länge men orken tröt på slutet(ha) ork (till ngt), (ha) ork (att+V)sedan 1697till orka