publicerad: 2021  
orka orkade orkat
verb
[år`-]
● ofta med partikel som an­ger rörelse, sär­skiltupp ha till­räcklig styrka eller ut­hållighet att ut­föra något
JFR gitta, 2mäkta
någon orkar (något/verb)
någon orkar (något)
någon orkar (verb)
någon orkar (att+verb) någon orkar (upp)
hon sprang allt vad hon orkade; hon hade svårt att orka upp på morgnarna; knappast någon orkade (att) bära kavaj i den pressande värmen
○ ibland spec. kunna äta
orkar du en pann­kaka till?; jag orkar inte mer - jag är propp­mätt!
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska orka; germ. ord, besläktat med verk och yrka
orkaork
orka med