SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ornat ornaten ornater orn·at·en substantiv orna´t ● högtidlig (präst)skrud biskop NN predikade i full ornat belagt sedan 1614; av lat. orna´tus 'prydnad'; jfr ursprung till ornera SO Alfabetisk lista ornamentering subst. ornamentik subst. ornamentik (ornament) ornamentslinga (ornament) ornamentslinga (slinga) ornat subst. orne subst. ornera verb ornitolog subst. ornitologi subst. ornitologisk adj. Till alla ordböcker
