SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

orna´t substantiv ~en ~er orn·at·en●hög­tidlig (präst)skrud kläd.relig.biskop NN predikade i full ornatsedan 1614av lat. orna´tus ’prydnad’; jfr ornera

SO

Alfabetisk lista

  ornament subst
  ornamental adj
  ornamentera verb
  ornamentering subst
  ornamentik subst
  ornat subst
  orne subst
  ornera verb
  ornitolog subst
  ornitologi subst
  ornitologisk adj

  Till   alla ordböcker