SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`skyldig adjektiv ~t o|­skyld·ig1inte skyldig admin.jur.han var oskyldig till brottet han an­klagades föräv.som inte borde vara berörd av viss handling el. händelse JFRcohyponymoförskylld ett oskyldigt offer för en ratt­fylleristofta i adverbiell an­vändninghon blev oskyldigt dömdoskyldig (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. oskyldogher 2som saknar (livs)erfarenhet spec. i sexuellt av­seende men äv. all­männare mindre brukl.; ngt högt.admin.psykol.religiöst oskyldigäv. om handling e.d.en öppen och oskyldig blickton­åringarna lekte bara oskyldiga lekarsedan 15263som knappast kan förarga ngn om handling e.d. admin.psykol.SYN.synonymoförargligsynonymharmlös ett oskyldigt skämtäv.föga allvarlig eller oro­väckande ett oskyldigt skrap­sår på knäetsedan 1718