publicerad: 2021  
oskyldig oskyldigt oskyldiga
o|­skyld·ig
adjektiv
o`skyldig
1 inte skyldig
oskyldig (till något)
han var oskyldig till brottet han an­klagades för
○ äv. som inte borde vara berörd av viss handling el. händelse
JFR oförskylld
ett oskyldigt offer för en ratt­fyllerist
○ ofta i adverbiell an­vändning
hon blev oskyldigt dömd
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska oskyldogher
2 mindre brukligt; något hög­tidligt som saknar (livs)erfarenhet spec. i sexuellt av­seende men äv. all­männare
religiöst oskyldig
○ äv. om handling eller dylikt
en öppen och oskyldig blick; ton­åringarna lekte bara oskyldiga lekar
belagt sedan 1526
3 som knappast kan förarga någon om handling eller dylikt
SYN. harmlös, oförarglig
ett oskyldigt skämt
○ äv. föga allvarlig eller oro­väckande
ett oskyldigt skrapsår på knäet
belagt sedan 1718