SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ostracis´m substantiv ~en ostrac·ism·enbestraffa med ostracism samh.historie­skrivaren Thukydides drabbades av ostracism 443 f.Kr.ostracism (av ngn)sedan 1734av grek. ostrakismos´ med samma betydelse, till os´trakon ’mussel­skal; ler­skärva (att skriva på, t.ex. namn)’; jfr ostron