SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
otolog [-lå´g] substantiv ~en ~er oto·log·enspecialist på otologi med.yrk.ngn gång äv. om mot­svarande institution e.d.i best. f. sing. hon arbetar på otologensedan 1912till grek. ou´s ’öra’ och log´os ’(en) lära’; jfr otit