SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`vanlighet substantiv ~en ~er o|­van·lig·het·endet att vara o­vanlig Nollföre­teelsens ovanlighet gör den extra intressant att studera närmaresärsk. (i vissa ut­tryck) om o­vanlig händelse e.d.stöld av mobil­telefoner är ingen ovanlighetdet hör till ovanligheterna att en så­dan film når lands­ortenför ovanlighet(en)s skullseskull sedan 1649