SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ovation [-∫o´n] substantiv ~en ~er ov·at·ion·enofta plur. stormande hyllning, jubel eller bifalls­rop vanligen från människo­massa komm.den nye parti­ledaren möttes av ovationerovationerna ville aldrig ta slutstående ovationerstormande hyllningarfrån en stående publikhon fick stående ovationer efter sitt fram­förande sedan 1843av lat. ova´tio ’mindre seger­tåg; ovation’, till ova´re ’jubla’