SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`vettighet substantiv ~en ~er o|­vett·ig·het·endet att vara o­vettig komm.kundens ovettighet irriterade henneäv. om o­förskämt ut­talande e.d.hon skrek ovettigheter åt de förbi­passerandeovettigheter (mot ngn)sedan 1681