publicerad: 2021  
ovilja oviljan
o|­vilj·an
substantiv
o`vilja
● (märkbart) negativ in­ställning
ovilja (mot någon/något/att+verb/sats)
ovilja (mot någon)
ovilja (mot något)
ovilja (mot sats)
ovilja (mot att+verb)
ovilja (att+verb)
hon såg med ovilja på sin fars nya kärleks­relation
○ äv. bristande vilja att ut­föra (viss) handling
hennes ovilja att acceptera dottern som en själv­ständig individ
belagt sedan 1344 (stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska ovili, ovilja