SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`vilja substantiv ~n o|­vilj·an(märkbart) negativ in­ställning komm.hon såg med ovilja på sin fars nya kärleks­relationäv.bristande vilja att ut­föra (viss) handling hennes ovilja att acceptera dottern som en själv­ständig individovilja (mot ngn/ngt/att+V/SATS), ovilja (att+V)sedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ovili, o­vilja