publicerad: 2021  
oxe oxen oxar
ox·en
substantiv
ox`e
● full­vuxen, kastrerad hanne av nöt­kreatur
JFR stut, 1tjur
oxhud; oxkött; oxsvans; dragoxe; slaktoxe
plöja med oxar
○ äv. om mot­svarande mat­rätt (vanligen av ko)
oxfilé
hel­stekt oxe
○ äv. om vissa andra idisslare vanligen i sammansättn.
oxdjur; bisonoxe; grymtoxe; jakoxe; renoxe; uroxe; älgoxe
han fällde oxen men skonade kon och kalven
○ äv. om en stjärn­bild som liknar en oxe i bestämd form sing.
○ äv. om person som är född under den tid av året som astrologiskt an­ses höra ihop med Oxens stjärn­bild
Vilket stjärn­tecken är du? – Jag är oxe
(falla) som en klubbad oxe (falla) mycket tungthan fick en puck i huvudet och föll som en klubbad oxe
stark som en oxe se stark
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)); runform uksa (ack.), fornsvenska oxe, uxe; gemensamt germ. ord, som går till­baka på indoeur. tid, med urspr. bet. 'avlare'