SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
oxymoron [-må´r-] substantiv, ingen böjning, n-genus äv. neutr. oxy·moronen stil­figur som består av en kombination av två skenbart o­förenliga begrepp språkvet.JFRcohyponymparadox ”fulsnygg” och ”talande tystnad” är exempel på oxymoronsedan 1888av grek. oxym´oron, till oxys´ ’skarp’ och moros´ ’dum’