SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ozon [oså´n] substantiv ~et oz·on·eten giftig, skarpt luktande form av syre som i atmosfären bildas genom ultra­violett bestrålning och där­igenom hindrar så­dan att i allt­för stor ut­sträckning nå jord­ytan ämne.ozonmättadozonskiktförr trodde man att ozon var nyttigt att andas inmark­nära ozon som skadar träd och växtersedan 1841av ty. Ozon med samma betydelse; till grek. oz´ein ’lukta’