publicerad: 2021  
påle pålen pålar
pål·en
substantiv
på`le
● stolp­liknande an­ordning som drivs ner i löst under­lag för att ut­göra stöd för byggnad eller dylikt
pålverk; betongpåle; tältpåle
pålarna som bar upp bryggan hade börjat ruttna
en påle i köttet en ytterst besvärande före­teelsehon har länge varit en påle i köttet för partiledningen på grund av sina orädda ut­talanden
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska pale; gemensamt germanskt ord; av lat. pa´lus 'påle'; jfr ur­sprung till palissad