SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pacemaker [pej´smejker] substantiv ~n, plur. pacemakrar el. ~ äv. ~s pace|­mak·ern1an­ordning för elektrisk stimulering av hjärt­verksamheten när den i sig själv är o­regelbunden med.hjärtsviktspatienter behandlas ofta med pacemakerhan fick en pacemaker in­opereradsedan 1959av eng. pace­maker med samma betydelse, till pace ’fart; steg’ och make ’göra’; jfr passus 2del­tagare i hastighets­tävling som (under loppets in­ledande skede) ligger främst i fältet och håller uppe farten sport.yrk.SYN.synonymhare 2synonymfarthållare sedan 1891