SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
palat´s substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en palats·etprakt­full och monumental byggnad vanligen för högt upp­satt person el. för offentliga ända­mål arkit.JFRcohyponymslott bankpalatsbarockpalatsmiljonärspalatspresidentpalatskejsarens palatsde högre adels­männens vräkiga palats under stormakts­tidensedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. palaz; av lat. pala´tium med samma betydelse, till Pala´tium, namn på en av Roms sju kullar (plats för kejsar Augustus’ palats); jfr palä