tryckår: 2009
pan`sar
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~na el. ~en
pans·ar·et●skyddsbeklädnad av specialbehandlat järn eller stål
särsk. mot anfallsvapen
mil.zool.pansarbåtpansarskyddstridsvagnens tjocka pansaren riddare klädd i pansar○äv. om fordon etc. med sådan skyddsbeklädnad och om förband el. truppslag med sådan utrustningpansarbrigadpansarstyrkafienden satte in tungt pansar○äv. om hård skyddsbeklädnad av ben el. horn hos vissa djursköldpaddans pansar○äv. bildligthans pansar av självbelåtenhetsedan början av 1300-talet (i sammansättn. järn-)Skåne-Lagenfornsv. panzar(e) ’pansar; del av rustning som skyddar magen’; av ty. Panzer, ita. panciera med samma betydelse; till ita. pancia, lat. pan´tex ’mage, buk’
