publicerad: 2021  
pant panten panter
pant·en
substantiv
1 före­mål eller värde som inne­havaren lämnar som säkerhet i sam­band med att han/hon lånar något
pantsätta
pant (på något)
man kunde låna racketar i receptionen mot pant; hon lämnade sin klocka i pant
○ spec. vid lån av pengar
JFR säkerhet 4
pantbank
○ äv. om den penning­summa som man får vid åter­lämnande av något
pantkvitto
man får en krona i pant när man lämnar till­baka tom­flaskan
○ äv. bildligt i ut­tryck för bindande försäkran eller dylikt
hon kunde sätta sin heder i pant på att hon hade rätt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska panter; av lågtyska pant med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2 före­mål som någon (vid lek) lämnar ifrån sig och får till­baka efter att ha löst någon upp­gift
pantlek
belagt sedan 1750