SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
papegoja [-gåj`a] substantiv ~n papegojor pape·goj·antyp av (färg­grann) fågel med kort hals, stort huvud och kraftig, nedåt­böjd näbb samt (ofta) med förmåga att härma mänskligt tal och an­dra ljud; en populär sällskapsfågel zool.JFRhyponymundulathyponymara papegojburarapapegojaloripapegoja”Idiot!” kraxade papegojan till gästenofta bildligt för att ut­trycka mekanisk efter­sägningi katekesundervisningen fick barnen säga efter som papegojorsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. papagoia; av lågty. papegoie; av spa. papagayo; av arab. urspr. och trol. ljud­målande