publicerad: 2021  
part parten parter
part·en
substantiv
pa´rt
1 (person eller grupp som till­hör någon) sida i under­handling, tvist, strid eller dylikt
förhandlingspart; kärandepart; motpart; svarandepart
en part (i något)
arbets­marknadens parter; alla berörda parter skulle få säga sitt; medlaren skulle förhandla med parterna var för sig; båda parter till­skrev sig segern
○ äv. om person (el. grupp) i något markerat förhållande till en annan person etc. (utan att någon mot­sättning eller dylikt behöver före­ligga)
den kvinnliga parten i äktenskapet; det är bäst för alla parter om vi sover på saken
vara part i målet vara direkt berördav någon fråga eller dylikt, och där­för inte lämpad att fälla av­görande: jag vill inte yttra mig – jag är ju part i målet
belagt sedan 1500 (Stockholms stads tänkeböcker); fornsvenska part; av lat. par´s, genitiv par´tis, 'del'; jfr ur­sprung till parser, parti, particip, partiell, partikel
2 vanligen bestämd form sing. och i sammansättn. (an)del av någon (ofta räkne­bar) mängd; vanligen ute­slutande med tanke på om­fattningen eller dylikt
huvudparten; lejonparten; merparten
en part (av något/några)
en part (av något)
en part (av några)
belagt sedan senare hälften av 1400-talet Latinskt-svenskt glossarium
3 ofta plur. en­dera av de delar som ett rep eller en lina består av
JFR kardel
○ äv. om en­dera av de båda ändarna av varje rep i ett far­tygs löpande rigg
stående part; halande part
○ äv. om var och en av de olika rep­längderna mellan blocken i en talja
belagt sedan 1795