publicerad: 2021  
partner partnern, plural partner el. partners
part·nern
substantiv
pa´rtner
● person (eller grupp) som man sam­arbetar eller bildar ett par med
JFR moatjé
danspartner; handelspartner; samarbetspartner
någons partner
partner med/till någon
partner med någon
partner till någon
några är partner
hon försökte köpa ut sin partner ur före­taget
○ spec. äv. i tävlings­sammanhang (ibland som tilltals­ord)
sparringpartner; spelpartner
han sökte en partner till dubbel­turneringen; ledsen, partner, jag spelade fel
○ spec. äv. beträffande relationer
kärlekspartner; livspartner; sexpartner
hon och hennes partner delade lika på föräldra­ledigheten
○ i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet
de är partner
belagt sedan 1845; av engelska partner med samma betydelse, variant av parcener 'medarvinge'; via franska av lat. parti´tio 'an­del'