SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pa´tina substantiv ~n pat·in·angrönfärgad oxidbeläggning på yta av koppar­legering kem.tid.ofta bildligtut­seende som (på ett till­talande sätt) vittnar om hög ålder ålderns patinastads­kärnan har en speciell patinasedan 1834av ita. patina ’fernissa; patina’; av om­diskuterat urspr.