publicerad: 2021  
paviljong paviljongen paviljonger
pavilj·ong·en
substantiv
[-åŋ´]
mindre (till)byggnad som in­går i något byggnadskomplex ofta upp­förd för till­fälligt bruk; fri­stående el. i an­slutning till huvudbyggnad
de nya eleverna fick ha lektioner i skolans paviljonger; den svenska paviljongen på mässan
spec. om så­dan byggnad som in­går i ett system som med­vetet är av­sett för utspridning av samman­satt verksamhet
paviljongsystem
den militära an­läggningen består av 16 paviljonger
spec. äv. lusthus
kärleks­möten i paviljongen längst bort i träd­gården
belagt sedan ca 1780; av franska pavillon 'tält; flagga; paviljong'; till lat. papil´io 'fjäril; (fjärils­liknande) tält'; jfr ur­sprung till paulun