SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
paviljong [-åŋ´] substantiv ~en ~er pavilj·ong·enmindre (till)byggnad som in­går i ngt byggnads­komplex ofta upp­förd för till­fälligt bruk; fri­stående el. i an­slutning till huvud­byggnad arkit.JFRcohyponymflygel 2 de nya eleverna fick ha lektioner i skolans paviljongerden svenska paviljongen på mässanspec. om så­dan byggnad som in­går i ett system som med­vetet är av­sett för ut­spridning av samman­satt verksamhetpaviljongsystemden militära an­läggningen består av 16 paviljongerspec. äv.lust­hus kärleks­möten i paviljongen längst bort i träd­gårdensedan ca 1780av fra. pavillon ’tält; flagga; paviljong’; till lat. papil´io ’fjäril; (fjärilsliknande) tält’; jfr paulun