SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pi substantiv ~et, plur. ~n el. ~, best. plur. ~na pi·etdet tal som an­ger förhållandet mellan längden av en god­tycklig cirkels periferi och längden av dess diameter och som tecknas π mat.det vanliga närme­värdet för pi är 3,14sedan 1888av pi, namn på grek. bok­stav (π)