SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
piani´no substantiv ~t ~n pian·ino·na(mindre) piano vars strängar är spända vertikalt och som där­för har liten ut­sträckning i djup­led; nu­mera vanligen kallat ”piano” musikJFRcohyponymflygel 1 sedan 1847av ita. pianino ’litet piano’; jfr 1piano