publicerad: 2021  
pil pilen pilar
pil·en
substantiv
1 mindre, (jämn)smal projektil med en spets i den främre änden anv. bl.a. till enklare vapen som pil­båge el. blås­rör
pilkoger; pilregn; piltavla
en förgiftad pil; pil och båge; en skur av pilar; de kastade pil på nöjes­fältet
○ ofta bildligt, vanligen för att ut­trycka snabbhet
pilsnabb
hunden satte av som en pil efter pinnen
Amors pilar (plötslig) förälskelsede träffades av Amors pilar för fem år sedan och är fort­farande lika kära
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska pil, pila 'pil; spets'; gemensamt germanskt ord; av lat. pi´lum 'kastspjut'
2 lång­smal figur eller an­ordning med spets som upp­lyser om riktningen till någon plats
följ pilarna; de letade sig fram till föreläsningssalen med hjälp av pilarna
belagt sedan 1752
3 (typ av) träd med blommor i hängen och långa, smala blad på långa, hängande grenar
JFR vide
pilallé; hängpil; mandelpil; silverpil; tårpil
en charmig väg som var kantad av pilar
○ ibland spec. knäckepil
belagt sedan mitten av 1400-talet (Svenska växtnamn); fornsvenska pil; nord. ord, trol. identiskt med pil 1