SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

1plank substantiv ~en plank·en●trä­virke i form av plankor skogsbr.man sågade stockar till plank och brädersedan ca 1670till 1planka
2plank substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en plank·et●av­gränsande eller av­spärrande an­ordning av upp­resta, tätt­stående plankor el. brädor e.d. af.JFRcohyponymstaket bollplanken grusgård in­hägnad av ett högt planksedan 1586

SO

Alfabetisk lista

  planetväxel subst
  plangeometri subst
  planhalva subst
  planhushållning subst
  planimetri subst
1plank subst
2plank subst
1planka subst
2planka verb
  plankgång subst
  plankonkav adj

  Till   alla ordböcker