SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plog substantiv ~en ~ar plog·enett jordbruks­redskap för losskärning och vändning av jordremsor anv. för luckring av jorden, ogräs­bekämpning m.m. jordbr.JFRcohyponymårder plogspårtraktorplogdet behövdes två hästar för att dra plogen genom den sega markenäv. ut­vidgatsnöplogäv. i vissa ut­tryck som an­ger ngn typ av vinkelformation (ngt liknande äldre handplogar)vildgässploghan har lärt sig åka skid­lift och bromsa hjälpligt i plogsedan 1407inventarieförteckning över tillhörigheter till Enköpings hospital (Svenskt Diplomatarium)fornsv. plogher; gemens. germ. ord av o­visst urspr.; jfr plöja