publicerad: 2021  
1kedja kedjan kedjor
kedj·an
substantiv
[çe`d-] el. [çä`d-]
1 an­ordning som består av en rad av länkar med sammanhållande el. drivande funktion (el. som prydnad)
kedjedriven; cykelkedja; halskedja; järnkedja; klockkedja; säkerhetskedja
en kedja (av några)
en kedja (med något/några)
en kedja (med något)
en kedja (med några)
kedjan hoppade av mitt i backen
äv. om liknande före­mål med annan funktion
äv. om före­teelse som består av en (lång) rad lik­artade delar; konkret el. abstrakt
bergskedja; hotellkedja; poliskedja; skallgångskedja; varuhuskedja
polisen bildade kedja
äv. bildligt i fråga om orsaks­samband, logiskt sam­band etc. mellan delar av en abstrakt helhet
kedjereaktion; beviskedja; händelsekedja
belagt sedan 1457 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska kädhia; av lågtyska kede; ur lat. cate´na 'kedja'; jfr ur­sprung till kätting
2 nu­mera ej i fack­mässiga samman­hang grupp av spelare med anfalls­uppgifter i fot­boll, is­hockey eller dylikt
kedjespelare
spela i kedjan
belagt sedan 1904
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Efter en formulering av den eng. författaren Conan Doyle (1887)
2kedja kedjade kedjat
verb
[çe`d-] el. [çä`d-]
ofta med partikel, sär­skiltfast fängsla med kedja
någon kedjar (fast) någon/något (någonstans)
någon kedjar (fast) någon (någonstans)
någon kedjar (fast) något (någonstans)
hunden stod kedjad utan­för kojan; fångarna var kedjade vid var­andra; han kedjades fast i muren
äv. säkert sätta fast (något) med kedja
kedja fast cykeln
belagt sedan 1842
kedjakedjande