publicerad: 2021  
polyp polypen polyper
polyp·en
substantiv
poly´p
1 fast­sittande individ av nässel­djur
JFR medusa 1
polypgeneration; sötvattenspolyp
manet­larverna sätter sig fast vid havsbottnen och ut­bildas till polyper
belagt sedan 1746; av grek. polyp´ous 'mång­foting', till pou´s 'fot'; jfr ur­sprung till 1fot!!, podager
2 klubb- eller svampliknande ut­växt från en slem­hinna särsk. i näsan
operera bort polyperna; det hördes när han andades för han hade polyper
belagt sedan 1782