publicerad: 2021  
prägla präglade präglat
verb
prä`gla
1 ibland med partikelnin åstad­komma (av­tryck och relief) i metall särsk. vid till­verkning av mynt el. medalj
JFR 2mynta, stämpla 1
någon/något präglar (in) något (någonstans)
någon präglar (in) något (någonstans)
något präglar (in) något (någonstans)
prägla in en klave i myntet
○ ibland med konstruktions­växling
prägla en medalj
○ äv. bildligt, spec. lära upp genom prägling
gås­ungarna präglades på en låda som drogs i ett snöre
○ spec. äv. fästa i minnet el. i beteende­mönstret
JFR inprägla
de hemska bilderna präglades för all­tid in i deras minnen
belagt sedan 1536; till äldre präga med samma betydelse; av tyska prägen med samma betydelse, av om­diskuterat urspr.
2 ge viss prägel åt något
JFR särprägel, särpräglad
något präglar något
om­rådet präglas av tung industri
○ i perfekt particip äv. märkt
någon är präglad
han var präglad av sina år i fång­läger
belagt sedan 1726
präglapräglande, prägling