publicerad: 2021  
prakt prakten
prakt·en
substantiv
● stor och imponerande skönhet
JFR glans 1, ståt
blomsterprakt; färgprakt; stjärnprakt
rikedom och prakt; slottet är restaurerat och kan beskådas i all sin prakt; där stod bruden i sin fulla prakt
○ äv. bildligt
ordprakt
○ i sammansättn. äv. för att ut­trycka att något har de bästa egenskaperna el. är mycket stort eller dylikt
praktbarn; praktexemplar; praktskandal
belagt sedan 1543; av lågtyska pracht, tyska Pracht, äldre äv. 'larm; prål'; av om­diskuterat urspr.