SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pra`tmakare substantiv ~n äv. vard. pratmakarn, plur. ~, best. plur. pratmakarna prat|­mak·ar·en(allt­för) pratsam person som ofta pratar strunt komm.psykol.yrk.en o­botlig pratmakaresedan 1791