publicerad: 2021  
prestige prestigen
substantiv
[-i´∫]
● (hög) grad av an­seende och in­flytande
prestigefylld; prestigeförlust; prestigeladdad
en väl­avlönad tjänst som ock­så ger prestige
○ äv. om allt­för stark önskan att få el. behålla sådant an­seende
prestigebunden; prestigetänkande
det har gått prestige i ärendet; parterna måste slänga all prestige över bord och förhandla förutsättnings­löst
belagt sedan 1872; av franska prestige med samma betydelse; av lat. præsti´gium 'illusion', præsti´giæ, plur., 'gyckel­spel'