SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
proble´m substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en pro·blem·et1svårighet som det krävs an­strängning att komma till rätta med komm.JFRcohyponymbekymmer anpassningsproblembullerproblemfritidsproblemspritproblemett svårt problemett o­överstigligt problemett delikat problemsociala problemekonomiska problemställa till med problemälta sina problemtackla ett problemlösa ett problemfå bukt med ett problemman hade problem med ventilations­anläggningenspec. (ibl.) som förskönande om­skrivning för sjukdom e.d.han hade problem med magenproblem (med ngn/ngt/att+V), problem (att+V)ett angenämt problemett problem som upp­kommer genom att man har (allt­för) rikliga val­möjligheteroch som därför egentligen inte är ett problemsedan 1673av grek. prob´lema ’det fram­kastade; upp­gift’ 2upp­gift som kräver tanke­arbete och analytisk förmåga spec. i vetenskapliga samman­hang (vanligen om större, komplicerad upp­gift) men äv. ngt all­männare (om mer av­gränsad upp­gift) komm.mat.spel.vetenskapl.JFRcohyponym1fråga 2cohyponymspörsmål problemlösningbridgeproblemschackproblemett svårt problemett matematiskt problemformulera ett vetenskapligt problemlösa ett problemsedan 1744