publicerad: 2021  
pysa pyste äv. pös, pyst, presens pyser
verb
py`sa
1 ibland med partikelnut strömma ut med väsande ljud om ånga, gas och dylikt
pysventil
något pyser (ut) (ur någon/något)
något pyser (ut) (ur någon)
något pyser (ut) (ur något)
han gläntade på kastrullocket för att låta ångan pysa ut
äv. bildligt
vreden pyste långsamt ur henne
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska pysa 'flåsa, pusta'; ljud­härmande
2 få (ånga, gas eller dylikt) att strömma ut ofta med ett väsande ljud
någon pyser (ut) något (ur något)
hon drog ett djupt hals­bloss och pyste långsamt ut röken
belagt sedan 1969
3 var­dagligt ge sig iväg
någon pyser
bäst att pysa innan rektorn kommer
belagt sedan 1948
pysapysande, pysning