SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rättfärdighet [rät`-, -fä´rd-äv.-fä`rd-] substantiv ~en rätt|­färd·ig·het·endet att vara rätt­färdig psykol.relig.ett liv i rättfärdighetuppfylla all rättfärdighetgöra allt vad som kan begärasurspr. bibl.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. rätfärdhoghet