publicerad: 2021  
råtta råttan råttor
rått·an
substantiv
rått`a
● typ av skadegörande rått­djur med spetsig, hårig nos och lång, fjällig svans
JFR 1mus
råttbo; råtthål; kyrkråtta
brun råtta; svart råtta; pesten spreds av råttor; det kryllade av råttor på sop­tippen; medicinska experiment med vita råttor
○ äv. om andra liknande djur
JFR råttdjur
bisamråtta; faraoråtta; vattenråtta; ökenråtta
○ äv. bildligt om något som liknar detta djur
råttfärgad; råttgrå; dammråtta
de tryckte som råttor i källaren
berget födde en råtta se berg
sega råttor godis med rått­liknande form och gelé­artad konsistenshon köpte kolor och en påse sega råttor
(springa) som skållade råttor (springa) fort och på ett stressat sättde sprang som skållade råttor för att hjälpa alla kunderna
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska rotta; av lågtyska rotte med samma betydelse; vandringsord av om­diskuterat urspr.
Var bor du lilla råtta?
I din hatt.
Vad gör du klockan åtta?
Jagar katt.
Barnvisa med text av Britt G Hallqvist, ur Sången i skolan, del 1 (1959)