SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`na verb rönte rönt, pres. röner rön·erbli före­mål för viss (positiv el. negativ) attityd e.d.; om person el. handling komm.JFRcohyponymerfara 1 röna fram­gångden nya tekniken har rönt stort intresseStrindbergs natur­vetenskapliga skrifter rönte stark kritikäv.bli ut­satt för viss (o­mild) behandling e.d. han rönte samma öde som de an­dra motstånds­männen, av­rättningröna ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. röna Subst.:vbid1-304556rönande