SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

rö`na verb rönte rönt, pres. röner rön·er●bli före­mål för viss (positiv el. negativ) attityd e.d.; om person el. handling komm.JFRcohyponymerfara 1 röna fram­gångden nya tekniken har rönt stort intresseStrindbergs natur­vetenskapliga skrifter rönte stark kritik○äv.bli ut­satt för viss (o­mild) behandling e.d. han rönte samma öde som de an­dra motstånds­männen, av­rättningröna ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. röna Subst.:vbid1-304556rönande

SO

Alfabetisk lista

  rölakan subst
· röllakan
  rölleka subst
· röllika
  rön subst
  röna verb
  rönn subst
  rönnbär subst
  rönnbärsfilosofi subst
  röntga verb
  röntga sig verb

  Till   alla ordböcker